Jon Jordås skriver i Aftonbladet:

Hamas har gjort barnprogram. På sistone har de textats och fått spridning över nätet.

Ja. Men vilka har på sistone översatt och textat barnprogramen, jo organisationen Memri, som leds av Yigal Carmon en f.d. överste i israeliska armén. Hela organisationen har ett tydligt propagandistiskt syfte och har inte vikit sig för att hitta på översättningar för att fylla sina syften. (se the Guardian). Jon Jordås forsätter:

Det är program som, precis som Per Gudmundsson på Svenska Dagbladets ledarblogg (2 december 2008 ) konstaterar, ”så tydligt visar hur sjukt det hela är”

Detta visar Per Gudmundsson, genom att i sin ledarblogg infoga ett klipp från ett barnprogram, som är helt barockt felöversatt. En flicka intervjuas och får frågan ”Vad ska du göra för al-Aqsa?” (Moske i Jerusalem)

Flickan svarar:

-Jag ska rita en teckning.

Memri översätter det istället till:

-Jag ska skjuta.

Senare översätts ”Judarna kommer skjuta oss” till ”Vi kommer förinta judarna” (se The Guardian). Vilket är helt sjuka översättningar, och att organisationen Memri har en bakomliggande politisk agenda står ju bortom allt tvivel. I aftonbladet fortsätter sen Jon Jordås:

Eli Göndör går så långt att han menar (i Dagens Nyheter 15 januari) att orsaken till att civila dör i Gaza är just Hamas martyrideologi.

Eli Göndör är också han en f.d. officer i israeliska armén, som är proffsspridare av israelisk propaganda.

Jon Jordås använder dessa väldigt tveksamma källor för att visa på att palestinierna har en martyrideologi, som en fond, för att sen kunna fortsätta artikeln med att diskutera martyrideologin i det västerländska samhället. Men han låter denna ogrundade propaganda stå i princip oemotsagd.

Visst skulle Jon Jordås artikel kunnat bli en intressant diskussion, men den faller tyvärr platt. Och snälla aftonbladet sluta sprid israelisk propaganda!

Att Israel är mellanösterns enda demokrati tror jag ingen har missat de senaste dagarna. Då det upprepas som ett mantra, när Israels bombningar av Gaza ska försvaras. Det kan vara svårt att definiera ordet demokrati, men de senaste dagarna händelser säger i.a.f. en del om vad ordet demokrati innebär i Israel.

Gaza och Västbanken ockuperades 1967. Sen dess har Israel i olika steg integrerat dessa områden med israel. Genom bosättningar, vägar, vattenledningar osv. Till den grad att Gaza och Västbanken, nu är oskiljaktiga med Israel. Vissa kan invända att Israel har lämnat bosättningarna i Gaza och att Gaza därefter varit självständigt. Men Israel har aldrig släppt kontrollen över Gaza, gränserna och luftrummet har varit stängda och övervakade. Genom den israeliska säkerhetspolisen, Shin Bet, har man diktatoriskt övervakat invånarna på Västbanken och Gaza. Genom telefonavlyssning, infiltratörer, utpressning, mutor osv. Man har utfört avrättningar, s.k. ”targeted killings”, genom missilattacker från helikoptrar, när personer ansetts skyldiga till att vara ett hot mot Israel. Man fängslar ständigt personer, ofta på vaga grunder och nästan alltid utan rättegång (vilket är helt enligt lagen i Israel).

Det är tydligt att suvuränen, den som verkligen bestämmer över liv eller död, på Västbanken och Gaza varken är Hamas eller Fateh (PLO), utan det är Israel. Det är Israel som dömmer genom ”targeted killings”, alltså det finare ordet för dödsstraff utan rättegång, eller massgripanden. I April 2008 fanns det 10 000 palestinska fångar från Västbanken och Gaza i Israeliska fängelser. (Jämfört med Sveriges totala 5000 fångar).

Det är alltså inte ogrundat att se Gaza och Västbanken som en del av Israel, och inte som ett annat land, kallat Palestina. Gaza och Västbanken är alltså inte utanför den israeliska demokratin, dom är inom demokratins gränser. Denna bild stämmer även in på många inslag i den israeliska diskursen, ofta är exempelvis inte Gaza och Västbanken utmärkta med annorlunda färg på kartor över israel, utan avgränsas med ett svagt streck, områdena är verkligen inte benämnda som ”Palestina”, vanligtvis använder man heller inte termen ”de ockuperade områdena”, utan bara ”territorierna”, de kan mer ses som län i Sverige. Det är också anmärkningsvärt att trots muren, så har det varit svårt att se någon skillnad på Israel och Västbanken när jag kört bil över gränsen till Västbanken. Vägarna på Västbanken är prydda av israeliska flaggor, de har israeliska bensinmackar och skyltarna är på hebreiska, man är helt enkelt fortfarande i Israel.

När nu Israel urskiljningslöst bombar Gaza, så är det intressant att se hur de Israeliska tidningarna beskriver bombningarna. Jag har studerat två av de större israeliska tidningarnas webbupplagor, Haaretz och Jerusalem Post, och de bilder de använder på sina förstasidor, under de dagar som bombningarna pågått.

Det är slående hur båda tidningarna uteslutande använder bilder på israeler: heroiska soldater som ska ut i strid, skadade israeliska soldater, civila israeler som söker skydd från Qassamraketerna osv. Det har inte funnits en enda bild på en skadad eller dödad palestinier.

Visst det är krig, nationen är samlad, men borde inte en demokrati och dess främsta tidningar, ha medlidande och känna ett ansvar, för de hundratals palestinska civila som nu dödats av den israeliska militären. Borde inte tidningarna ägna en enda bild åt det barn som saknar ett ben p.g.a av splitterskador från en israelisk granatattack eller det barn som ensamt står kvar medan hela dess familj begravts i husspillror efter en lyckad missilattack. Speciellt som de flesta av de hundratals civila palestinier som dödats, i hela sitt liv Gaza de facto har bott i Israel, under israelisk kontroll. De har alla bott inom den israeliska demokratins fysiska gränser, utan att ha några rättigheter. Visst vi kanske inte ska förvänta oss att de får israeliskt medborgarskap, även om det vore en svindlande tanke, dock borde Israel som den stora demokratin som de anses vara, i alla fall värdera och känna ett ansvar för de palestinska liv som de nu släcker i Gaza. En bild i en tidning, ett uttalande, någon slags empatisk gest är inte mycket begärt.

[Haaretz skärmdump][Haaretz skärmdump2][DN1][DN2][DN3][SVD1][SVD2][SVD3][SVD4][ABladet][ABladet2]

När jag läser olika tidningar om Gaza (DN, DN, SVD, SVD, ABLD) så blir allt abstrakt, rökmoln vid horisonten, nummer på antalet döda, analyser på parternas taktik. Jag får aldrig en känsla för vad som händer inne i Gaza. Eva’s blogg från Gaza blir en sån kraftig kontrast. Hon jobbar på Röda halvmånens ambulanser inne i Gaza. Väldigt starkt, väldigt bra, ett måste. Utdrag från senaste inlägget:

”From the news office in central Gaza, I cannot believe the sounds of bombing, though they are targeting the area from which I’ve just come, as they did throughout the night. From here it sounds like…like a massive sledgehammer smashing this land, smashing to pieces. And from what I saw last night, and the wreckage today, it could’ve been. Thunk. Thunk. Thunk. The louder thuds rattle this building, as if being hit by a battering ram, though it is just the impact of the shockwaves from some kilometers away. Try to imagine how it is to actually be hundreds of metres from those blasts.

The hits are seconds apart, relentless. Somehow the drone’s buzz manages to be louder, its high pitch advertising that everything is still being surveyed, everything will still be bombed.

The 9th floor affords a view of tunnels of smoke everywhere, thick, dark, noxious, and concentrated especially in the Jabaliya region and further north and west, in Beit Lahia.

I smelt this smoke throughout the night and saw the haze this morning. The sky illuminated with explosions and Israeli flares. At one point, in the lightless bathroom, I looked out the window. Here, without voices to distract, it was the night and I: the bombing hundreds of metres away, the senseless killing. I lost my faith in humanity again.

What strikes me more now, more than the dismembered and burned corpses I saw two nights ago, more than the intensity of the missiles hitting all around us last night and the feeling that at any moment, Israeli special forces soldiers could enter shooting… was the panic on residents faces. Panic fleeing, panic trying to flag an ambulance for the wounded, the dead, panic even in the ambulance drivers and teams. They’ve seen a lot, many have done this work for a decade or more, but this is far, far worse than any have seen, or imagined, they tell me. In the morning light, as our ambulance tries to reach another wounded, I see new streams of women, children and men, carrying some few possessions. Two 8 or 9 year old children in one family clutch bags of bread.”

…Locals, including children around 10 years old, wave us on, give directions on how to avoid the army’s shelling. As we crawl further up the track, the driver gets agitated, though he is competent and experienced. Further on and no injured, no people, we turn back.

A man looking more panicked than I could imagine ran at the ambulance, waving at the hill to his left. “They’re up there, three dead,” he tells the driver. “There’re soldiers up there also.” There is no way to retrieve the bodies, and the man has to return to his heavily-shelled neighbourhood.

Alberto points to a school 20 metres down the road. “There’s a massive hole in the side of it; direct hit,” he says. He’d been in an ambulance earlier which had retrieved two injured young men, family members, who’d been delivered by cart and donkey. “I tried to help. The medics picked up one guy, and another medic started to pick up the second. I tried to grasp his shoulders, to help. My hand went inside him.” The medics explained the man’s shoulder was torn open. Alberto adds: “I could see his chest open, from the neck to his ribcage. I could see his lung. And two ribs. His right arm had completley fallen off.” The dead was 25 years old. The other, unknown age, “had an eye out” and severe head injuries.

It’s more than gruesome here.

…If only you could hear this, smell this, feel the vibrations, taste the terror.”

”Vad få kanske tänker på när krutröken och lidandet fyller nyhetssändningarna är att israelerna också härstammar från flyktingar. Om Israel hade samma inställning som Hamas skulle dess flygvapen terrorbomba Casablanca, Alexandria och Bagdad, där hundratusentals judar kördes bort i en motsvarande våg av etnisk rensning 1948.” Niklas Ekdal, DN

Flykten från Alexandria och Bagdad av en annan sort en den som skedde från Palestina 1948, visst det skedde påtryckningar från ledningen i Irak och Egypten på att judarna skulle flytta, men det skedde i samförstånd med Israel, och uppmuntrades även av Israel. Speciellt flyktingarna från Casablanca (Marocko), som var den största gruppen av arabiska judar som flyttade till Israel, förekom det inga större påtryckningar från Marocko, och flytten skedde främst genom övertalning av Israeliska agenter. Det var alltså ingen etnisk rensning som Ekdal påstår.

Sen hans liknelse, att Israel skulle terrorbomba Cassablanca, Alexandria och Bagdad, eftersom de arabiska judarna kommer därifrån, kan man vända åt andra hållet. Hur skulle Irak och Egypten agerat om de gjort som Israel. Jo, de hade först fördrivit den judiska befolkningen till israel (1948), sen hade de efter 19 år ockuperat Israel, tvingat in dom i en liten landremsa, byggt en mur runt dem, och sen efter 60 år på flykt bombat dom från luften.

”Tänk en annan tanke, att palestinierna i Gaza efter den israeliska reträtten 2005 hade upphört med alla våldshandlingar, skickat barnen till skolan, satsat på företagande och arbete i stället för raketer. Då hade tvåstatslösningen antagligen redan varit nära.”

Jo visst! Titta bara på exemplet Västbanken, som nu har en mer än foglig lydregering, som följer det Israel säger. Vad får de i gengäld? Förutom att Mahmoud Abbas och hans undersåtars pengabuntar växer, så får de vanliga palestinierna ingenting. Eller jo förstås, de får nya grannar i form av nya bosättare som dagligen olagligt flyttar in, de får en mur som byggs långt in på Västbanken och Palestinier i Jerusalem och Hebron, tvingas ut ur sina hus, för att Israeliska bosättare ska flytta in.

Men som sagt, bara Hamas slutar skjuta sina raketer så kommer allt bli bra!

Sen är det intressant att han tar Benny Morris som exempel på att Israel verkligen är hotat av sina grannar, eftersom Morris tycker att det kan bli nödvändigt för Israel att anfalla Iran och förvisa kvarvarande Palestinier.

”De iranska kärnvapenplanerna under ledning av en irrationell president, ett militant Hizbollah beväpnat med minst 30.000 rysktillverkade raketer i norr och ett fanatiskt Hamas i söder ställer Israel inför en helt ny hotbild…

När jag intervjuade Benny Morris för ett år sedan målade han upp scenarier där det blir nödvändigt för Israel att både anfalla Iran och att förvisa de kvarvarande palestinierna. Han hade gett upp hoppet om fredlig samexistens…

Så långt har det gått. Så farlig är situationen.”

Jag träffade också Benny Morris för ett år sen, på det seminarium han höll i Stockholm, och en mer öppen rassist är svår att finna, alla araber är enligt honom av samma sort och har alltid varit: ocivilizerade, hatiska och antisemiter. Denna rasism är inget han fått under senaste åren utan något han haft åtminstone sen 80-talet (Se Pappe). Hans krigshetsande attityd är mer sprungen ur detta, än att situationen för Israel har blivit allvarligare.

En lite lustig detalj med honom är att han erkänner att Israel utförde en etniskrensning vid sitt bildande 1948 och fördrev de palestinska flyktingarna ur Israel, men att det enda problemet med denna rensning var att den inte var tillräckligt effektiv! Den rensade inte ut alla araber från nuvarande Israel, Västbanken och Gaza! För då skulle vi enligt honom inte ha samma problem som idag.

Nej Niklas Ekdal, nästa gång du skriver en debattartikel, håll dig till en konflikt och fakta som du har koll på!

Det finns något allmänt olustigt med militärer, vare sig de kommer från Sverige eller någon annanstans. De ger termen arbetsskada en ny innebörd.

”Nu är det slutlekt. Israelerna är ute efter att sätta stopp för Hamas raketattacker.” -brigadgeneral Stefan Andersson (Aftonbladet)

Alltså. ”slutlekt”. Kära Stefan, det är fan ingen lek det handlar om! Visst det kan tyckas så, om man kollar på tvbilderna med de gröna bilderna på hus som precisionsbombas. Det ser ju så effektivt ut, så kliniskt, nästintil kirurgiskt, ett hus med ett kors på, och så helt plötsligt så träffar en missil precis på korset och huset förvandlas till ett dammoln.

Snälla Stefan, Israel håller inte på och leker, bara under 2008 dödade Israel 403 människor i Gaza, vilket inte är inberäknat de över 450 personer som dödats de senaste dagarna. Det kan jämföras med att 15 personer dött av Hamas Qassamraketer sedan 2000. Det är alltså 15 st på 8 år. Vilket blir knappa två dödsfall per år. Jag vet inte vad Stefan tycker är ett sansat svar på dessa 15 dödsfall, men jag utgår från att det kommer vara kirurgiskt, precist och strategiskt fulländat.